Elitsatsningen är över. Visserligen har den kanske varit det sedan i juli då han bestämde sig för att inte tävla mer i år. Men nu är det officiellt. Olof Silvander har sprungit sitt sista lopp. I alla fall på ett bra tag. Och i alla fall med ambitionen att tampas med den absoluta eliten. 

Olof började att tävla för Danderyd och kom till Lidingö och Malin Sundströms träningsgrupp 2015 i samband med att han gick på friidrottsgymnasiet på Lidingö. Syrran Anna kom till Lidingö drygt ett år tidigare för att vara med Kai Abrahamsson träningsgrupp.

Olof utvecklades fort. De första åren förbättrades 1500m-perset med dryga 10 sekunder – per år! Som 19-åring blev det 4:00, som 20-åring 3:54 och året därpå 3:52. Samtidigt blev hinder lite av en favoritgren.

Olof gjorde som bäst 3:45.71 på 1500m, 8:12.37i på den dubbla sträckan och 8:55.08 på 3000m hinder. 2021 sprang Olof 3000m hinder i U22EM i Tallinn. Tyvärr blev det ett fall i en vattengrav och ett brutet lopp där. Och både förra året och i år fick han dra på sig landslagsdräkten i Nordiska mästerskapen. Dessutom har Olof två gånger sprungit i Nordiska juniorlandskampen (2017 och 2018) och i ungdomslandskampen mot Finland. Det har också blivit en och annan medalj på USM och JSM, men Olof har faktiskt – nästan lite överraskande – aldrig fått stå högst upp på prispallen i något mästerskap.

Trots det har han haft en riktigt fin löparkarriär.

Men nu är det över. 

Fast först hann vi få en pratstund med den ”gamle” storlöparen.

Olof, nämn tre höjdpunkter i din karriär!

– Det har varit mycket som varit roligt men om jag måste välja tre höjdpunkter får det nog bli följande, utan inbördes ordning.

1. Vintern, våren och sommaren 2021. Svensk löpning var inne i ett sånt stim då och jag med. Elva svenska killar kvalade till inomhus-EM på 3000 meter, fem kvalade på 1500 meter och på sommaren tog sig Simon Sundström till OS. För egen del peakade sommaren och året med ett Junior-EM som tyvärr tog slut i en vattengrav.  
   
   Då var man väldigt besviken, men idag kan jag tycka att det är rätt stort att jag fick vara med när svensk löpning tog det där steget. Det kändes för en väldigt kort stund som att allt var möjligt, både för en själv och för den svenska eliten.
   
   
2. Första seniorlandskampen 2023. Det är få förunnat att nå till landslaget och i och med att jag kom till Nordiska mästerskapen det året så kände jag att något blev komplett. Att jag nådde hela vägen fram till seniorlandslaget.
   
   
3. Första uttagningen till landslaget. Första gången var speciell och för min del skedde det en solig sommardag på Hässleholms tågstation. Det var till ungdomsfinnkampen 2016 och Rafael Askros, som var förbundskapten, sträckte fram lappen inför Lidingös JSM-trupp. Ett stort ögonblick som etsat sig kvar. 

Du har de senaste åren även skrivit artiklar i och gjort filmade inslag för Runners World. Är det början på en ny karriär?

– Ja, det hoppas jag. Just nu går jag sista året på journalistlinjen och planen är att jag om ett år arbetar med det på full tid. Var, det får vi se men inom sporten vill jag vara. 

Du och jag har också haft förmånen att tillsammans kommentera några tävlingar på Friidrottskanalen. Ser du även en framtid som friidrottskommentator?

– Det är det som är drömmen. Vi körde både U/JSM och Lag-SM ihop och det var hur kul som helst. Jag gör gärna om det och förhoppningsvis med dig bredvid. 

Tack. Och vad gör du mer?

– Just nu gör jag praktik på ett morgonprogram som heter “fotbollsmorgon”. Där jobbar jag full tid fram till jul. Sen skriver jag också för Runners World och är ibland speaker. 

– Jag tränar också en hel del och sen försöker jag göra allt det där man inte hann med när man elitsatsade. Till exempel att vila. 

Jamen, lycka till med vilan och allt annat nu. Och fortsätt att hålla kontakten med friidrotten. Och tack för alla de här åren. Du har varit ett stort föredöme på många sätt!

– Tack så jättemycket, det har varit en ära!

Janne Åkerblom

Lite Olof-fakta

Född 26 november 1999