Vad var det mest minnesvärda under senare år tycker du?

Oj, det finns så många varma minnen att se tillbaka på. Spontant tänker jag på den gemensam resan till VU-spelen, höstlovsläger i Växjö med teamet. Äntligen få till sociala arrangemang!

Men självklart även stora SM resan där jag var med som SM-general. En resa där jag verkligen kom närmre de äldre IFkarna. Bilden är just från SM i Norrköping. Tycker den representerar året bra. Jag fick hänga vid sidan om arenan, mitt bland andra ledare och aktiva, för att heja och stötta de aktiva. Sen blev även USM superbra, där vi kunde hitta en teamgemenskap + Lidingövallen och alla grillkvällar på Lidingövallen. Mängder av energiboostar!

”Dina” aktiva börjar ju bli unga vuxna nu, hur har gruppen förändrats i och med att de är lite äldre?

Bra och intressant fråga. Något jag tänker på är att jag numera har mer direktkontakt med varje aktiv. Tidigare har mycket dialog gått via föräldrarna. Men nu har jag ibland rätt tät sms-kontakt med varje aktiv. Sen är de även i en ålder där de börjar hittat sin gren inom friidrotten, och tränar därför inte alltid samtidigt. Så jag måste jobba med sammanhållning på en annan nivå.

Man tränar även med olika fokus, de ingår i olika träningsgrupper utifrån sitt intresse, de tränar olika mycket. En del går på friidrottsgymnasium och får sin träning där. Så man får jobba på ett helt annat sätt för att behålla den naturliga gemensamma sfären.

Samtidigt är föräldrarnas engagemang fortfarande viktigt. Så man får absolut inte tappa den dialogen heller. En bra relation med alla föräldrar är fortfarande väldigt viktig och bidrar till att hålla ihop gruppen

Ser du att några av dem hittar andra roller i föreningen än att vara aktiva i sin idrott?

Det jag kan notera och förstått är att är man i 17, 18 års åldern så är man inne i en väldigt intensiv period. Man har kanske både blivit mer seriös i sin träning, men man går också på gymnasiet som innebär mycket arbete, plus att det även drar med andra intressen vid sidan av idrott och skola. Skolan kräver rätt mycket av dagens ungdom. Ska man ha en chans att plugga vidare, få jobb mm så känner många att de måste prestera på topp redan nu.

Jag ser att flera nog gärna skulle vilja hjälpa klubben mer, men de har svårt att lova bort sin tid och sedan inte få ihop det. Men många i gruppen är gärna ungdomsledare på tex Sommaridrottsskola, så genom det engagemanget hoppas man att de kanske kan och vill ta mer ansvar när de är klara med skolan.  Att vi lägger en bra grund där för hur kul och viktigt det är att kliva in i nya roller

 Vilka frågor i föreningen ligger dig närmst hjärtat förutom dina aktiva där sonen ingår förstås?

Gemenskap. Inkludera över åldersgränser och träningsgrupper, inkludera föräldrar. De mjuka parametrarna som inte alltid står på pappret eller syns. Jag brukar säga att jag är bra på att ta mellanrum.  Jag engagerar mig gärna. Både högt och lågt, brett och nischat.

Vad ser du mest fram emot framåt?

Jag hoppas vi kan fortsätta på den väg vi kunde återstarta 2022. Med tävlingsresor och läger. Nästa vecka ser man ju självklart fram emot att vi äntligen kommer i väg på ett Påskläger. De blir det första utomlandslägret för många.

Sen hoppas jag självklart att det ska vända ekonomiskt för föreningen. Att vi kan börja se ljust på framtiden. Jag är bla engagerad i en fokusgrupp som jobbar med nästa generations ledare, där hoppas jag kunna bidra och sprida goda råd så även de får en lång resa härlig resa tillsammans med sina barn, tills de kliver in i vuxen ålder.

Lotta HH som du brukar kallas hänger med lite till i styrelsen och det är vi glada för. Skönt att ha en viss kontinuitet bland er i styreslen!

Vi ser tillbaka och blickar framåt!

Har du några ögonblick som du vill dela med dig av från 2021 som du minns lite extra?

Man hänger ju ofta upp minnen på tex resor man gjort eller andra roligheter. Men under en pandemi så är det ju inte så många sådana händelser som hjälper till. Så ur ett gemensamhetsperspektiv så väljer jag att lyfta fram att vi kunde hålla i gång träningen för våra ungdomar. Viktigt för dem men även viktigt för mig att komma iväg till något vanligt som inte var hemma.

Är också väldigt glad att vi fått in några riktigt bra tränare för våra tonåringar och hittat en bra struktur där

Sen måste jag även lägga in mammastoltheten när Anton vann USM-silver i höjd i somras. Det var coolt

Hur tycker du att det har gått för ungdoms. och tonårsverksamheten under pandemin? Har ni kommit igång ordentlig igen?

Den har varit blandat. Vi hade ju turen att ha de unga i den ålder som fick fortsätta träna inomhus. Det var guld värt. Men samtidigt så kände man hur viktigt det är att ha gemensamma mål i form av tävlingar, läger och andra roligheter. De är viktigt för att man ska tycka det är kul att träna ihop, så den delen saknades mycket. Vi led även av att inte ha Lidingövallen på plats. Många andra klubbar kunde lättare fixa resultattävlingar, men det var ju svårare för oss. Så dubbel otur

Men nu senaste tiden har det varit lite ketchup-effekt. Det har rasat på med aktiviteter varit uppskjutna. Tex lagtävlingen Kraftmätningen 17, den var viktigt för att få igång alla att tävla igen, härlig avslutning på inomhussäsongen. Hemmavarianten av Klöverlägret var viktigt för att få ihop flera träningsgrupper så vi känner oss som en del av en klubb och precis nu i påskdagarna körde vi ett 3-dagars läger i Uppsala för de 05/06 som var hemma. Blev riktigt bra med 2 kvalitetspass om dagen och 2 övernattningar. Rekommenderas även till andra grupper att använda. Allt man vill ha ligger inom 100m från hotellet och lätt att ta sig dit

Hur tror du att vi ska kunna attrahera fler i ”dina ” åldrar? Det är ju ingen nyhet att många lägger av med sin idrott i tonåren.

Ja, det är en utmaning inte bara för oss inom friidrotten. Men jag tror vi måste tydliggöra vad som är våra styrkor som idrott och sedan få ut och göra ”reklam” för det på rätt ställen, där ungdomar läser och hör om det.

Den ena styrkan passar de som gillar att träna med tydliga mål, se sin utveckling, få bra träning. Då är ju friidrotten guld med sin mätning av resultat. Du mäter mot dig själv hur du utvecklas. Det tror jag är ett sätt att trigga vissa ungdomar. Vi får locka med att du får nästan som en PT som gör dig stark och snabb, i stället för att kanske bara springa ute själv eller gå på gymmet

Den andra styrkan är att matcha det gänget som kanske är raka motsatsen, de vill ha en idrottsgemenskap utan krav på tävla eller hävda sig. Då är ju friidrotten också toppenbra som alternativ.

I båda fallen är utmaningen att ta emot dem i gruppen och få in dem i vår värld. Det kan vara svårt att komma in som tonåring och känna att man kanske inte klarar alla moment. Så en plan hur man ska ta emot dem och få dem känna att de klarar det är en viktig pusselbit.

Samtidigt får det heller inte ta för mycket av en tränares tid på ett pass, så att de som faktiskt valt att vara hos oss och som kommit längre, känner att de tappar tempo i sin träning. Vi vill ju inte tappa dem

Vi har fått rätt många nya som börjat hos oss nu senaste tiden, vilket är superkul. Men då ser man att det är inte helt lätt att komma in som ny i friidrotten med löpskolning, koordination och alla begrepp mm. Så det gäller att vi tänker till på hur de slussas in så de inte hamnar i frustration att inte klara allt på en gång.

Så summering, paketera och göra reklam för vår idrott i rätt kanaler och sedan kanske bjuda in till ett antal prova-på-träningar där vi under den tiden har extra fokus på att komma igång med grunderna, men att de samtidigt tränar med övriga i gruppen för att se hur det kan se ut när man kommit en bit

Vad ser du fram emot mest under det här året, 2022?

Jag hoppas att vi får ännu mer gemenskap inom klubben igen, med stor hjälp av tex Lidingövallen. Vi har många aktiva som hållt igång, men alla har varit i sin träningsbubbla. Så att få in mer gemenskap mellan alla grupper tror jag bara är stärkande. I de grupper som jag rör mig är spannet från 00-07 som kör t.ex. sprint. Det har varit kul

Personligen gillar jag att planera saker, så jag hoppas att man kan få planera aktiviteter som faktiskt går att genomföra utan oro för att det ska ställas in eller behöva flyttas. Ju bättre planering och framförhållning desto fler brukar hänga på. Så det känns som en viktig parameter att våga börja göra det igen.

Hej Lotta hur länge har du varit medlem/aktiv/engagerad i IFK Lidingö Friidrott?

Jag kom med i klubben när Anton började träna här i 05-grupppen, tror det var runt 2013. Men då var jag bara med som engagerad förälder på sidan. Under den tiden var jag fortfarande tränare för hans fotbollslag (också IFK). Men när han slutade med fotboll, så gjorde jag det också efter ett halvår och då frågade Cilla,som då var huivudtränare i 05 gruppen om jag ville gå med och bli hjälptränare.

Men allra första kontakten var nog Lidingö-OS som jag gillade jättemycket

Vad är din roll/roller i IFK Lidingö Friidrott idag?

Åldersgruppsansvarig i främst 04/05, men har även fått med 06orna där. Jag håller även en del frifyspass och stöttar ibland Anders W när det är många med på ett teknikpass. Jag har varit med i TOJ-kommitteen ett år, så det blir väl ett naturligt steg att ta över efter Stefan som ordförande där nu när han slutar

Vilka frågor brinner du för inom friidrotten?

Det blir ju självklart den gruppen man har närmast sig som man brinner mest för. Och den här gruppen med ungdomar i ålder 15-17 är ju ett vanligt Coronafritt år, väldigt svåra att få med sig och inte sluta.

I år har det varit stökigt utan Lidingövallen, Corona och ibland träningsstopp. Några av dem har även haft distansundervisning med stora utmaningar i skolan. Att så många ändå valde att följa med in detta år gjorde mig oerhört glad. Vi hade tex en Klöverndag planerad förra året som vi tyvärr fick ställa in, det var 27 anmälda! Den dagen kommer vi verkligen behöva få till snart. Även enklare läger för att få ihop gruppen igen. Får vi med de gänget förbi 15 år, då kan de hänga i rätt länge.

Det här ungdomarna missar ju även viktiga USM år. De första när man ska få testa på sitt första/andra SM. USM som är lite mer tillåtande och där man kan få lära sig vad det innebär att vara med och uppleva att få tävla mot andra från hela Sverige. Det missar den här gruppen. Ute-SM var ju väldigt annorlunda och inne-SM ställdes in. Här måste vi nog tänka hur vi ska hantera det framöver. De missade året/åren (för vem vet hur det blir i år)

Hur ser du att medlemmars engagemang kan växa i föreningen?

Det är ju inte bara problem hos oss, utan en trend överallt, att våga säga Ja och engagera sig med sin tid. Det kanske är så att man måste hitta mindre och tydliga små uppdrag där föräldrar kan vara med utan att behöva säga det stora Ja. T.ex. rullande scheman att vara med och stötta på träningar

Sedan har jag ibland funderar på det engagemang som krävs av föräldrar när det är tävling. Man måste som förälder sätta sig in i rätt många delar. Hur man ska anmäla sig, långa dagar, regler som gäller med avprickning mm. Jämför man med fotbollen så är det ju mer ”Du blir kallad, du värmer upp, du kör”. Här kan man kanske fundera på hur man ska göra det enklare att få med fler att våga tävla. På tävlingar skapar det en ännu mer känsla att ”höra till” och heja på varandra osv. Det skapar också engagemang

Vilka frågor tycker du är viktigast för styrelsen att driva?

I år blir ju den stora utmaningen att kunna och orka bedriva en verksamhet som inte påverkar de aktiva för mycket, även om vi som förening har utmaningar med tanke på ekonomiska läget.

Vad arbetar du med till vardags?   

Jag jobbar idag på ett fastighetsbolag som heter Vasakronan. Där tillhör jag IT avdelningen. Men min roll är väldigt bred. Allt från projektstyrning, verksamhetsutveckling, utbildning mm        

Finns det något annat du lägger ner mycket tid och engagemang i som inte har med ditt arbete eller IFK Lidingö Friidrott att göra?

Jag har inte någon supertydlig annan aktivitet som styr min tid. Jag tror temat är att jag ger av min tid när något poppar upp eller någon frågar efter den. (Vet inte om det är en effekt av att ha varit aktiv fotbollsspelare tills jag var 29 år. Där man fick ett schema i mars som innehåll samtliga träningar/matcher man skulle göra fram till oktober.)
Nu är jag nog mer: - Behövs en förälder skjutsa till Stockholmskampen, då gör jag det. Behövs det en funktionär, då säger jag Ja. Jag har också haft för vana att alltid försöka byta om och träna själv när Anton åkt på träning. Det har varit en bra modell för mig.